S-23 SARM betraktas inom bodybuilding-communityn som den mest potenta selektiva androgenreceptormodulatorn (SARM) som finns tillgänglig. Substansen utvecklades ursprungligen av GTx Inc. som ett potentiellt manligt preventivmedel — ja, du läste rätt — på grund av dess förmåga att kraftigt undertrycka spermatogenesen. Att den också ger påtagliga effekter på muskelmassa, fettförbränning och hårdhet har gjort den populär bland avancerade användare som söker ett alternativ till anabola steroider under cutting-faser. Här granskar vi vad forskningen visar, vilken S-23 dosering som används, vilka biverkningar du bör räkna med och hur substansen står sig jämfört med RAD-140.
Hur fungerar S-23 och varför anses den vara den starkaste SARM:en?
S-23 binder till androgenreceptorer med extremt hög affinitet — högre än de flesta andra SARM:s inklusive RAD-140 (Testolone), Ostarine (MK-2866) och Ligandrol (LGD-4033). Denna starka bindning innebär en kraftig aktivering av androgenreceptorerna i muskel- och benvävnad, vilket driver muskelproteinsyntes och minskar fettinlagring.
Det som skiljer S-23 från mildare SARM:s är graden av selektivitet — eller snarare, bristen på den. Medan SARM:s som Ostarine i stort sett begränsar sin effekt till muskler och ben, uppvisar S-23 en bredare aktivering som delvis påverkar prostata och reproduktionssystemet. I djurstudier (råttor) orsakade S-23 fullständig suppression av spermatogenesen vid doser som gav anabola effekter — en profil som liknar anabola steroider mer än den liknar mildare SARM:s.
Bindningsaffiniteten mäts som Ki-värde, där lägre siffra innebär starkare bindning. S-23 har ett Ki-värde på cirka 1,7 nM — jämfört med RAD-140 på 7 nM och Ostarine på 3,8 nM. Den skillnaden förklarar varför S-23 ger snabbare och mer påtagliga visuella förändringar, men också varför biverkningarna är mer uttalade. Hög affinitet innebär att substansen “konkurrerar ut” kroppens eget testosteron effektivare, vilket paradoxalt nog leder till kraftigare suppression av den naturliga hormonproduktionen.
Vilka effekter rapporteras vid S-23-användning?
Inga humanstudier med S-23 har publicerats per 2026. All data om effekter hos människor baseras på anekdotiska rapporter från communityn och prekliniska djurstudier. Med det förbehållet rapporterar erfarna användare:
Dessa effekter gör S-23 till en populär substans under sarm cutting-faser, där målet är att behålla maximal muskelmassa samtidigt som kroppsfettet sjunker. Tidslinjen för synliga resultat varierar, men de flesta rapporterar märkbara förändringar i muskelkvalitet redan efter 10–14 dagar, medan full effekt på kroppssammansättningen typiskt nås runt vecka 5–6.
S-23 dosering — vad använder communityn och vad visar djurstudierna?
Doseringsrekommendationer för S-23 baseras helt på anekdotisk erfarenhet inom bodybuilding-communityn, eftersom humanstudier saknas. De vanligaste protokollen ser ut så här:
| Erfarenhetsnivå | Dos | Cykellängd | PCT rekommenderat? |
| Nybörjare (avråds) | 10 mg/dag | 6 veckor | Ja, alltid |
| Medel | 15–20 mg/dag | 8 veckor | Ja, alltid |
| Avancerad | 20–30 mg/dag | 8 veckor | Ja, alltid |
S-23 har en halveringstid på cirka 12 timmar, vilket innebär att de flesta delar upp dosen i två intag per dag (morgon och kväll) för jämnare blodkoncentrationer. En dos på 20 mg delas alltså upp i 10 mg vid frukost och 10 mg vid middag. Substansen är oralt biotillgänglig och tas som vätska (löst i PEG-400 eller etanol) eller i kapselform, beroende på leverantör.
Högre doser (>25 mg) ökar risken för biverkningar exponentiellt utan proportionellt ökad effekt — en typisk dose-response-kurva som platåar. Erfarna användare som testat 30 mg rapporterar sällan bättre resultat än vid 20 mg, men nästan alltid värre nattsvettar och snabbare håravfall.
Post Cycle Therapy (PCT) är inte valfritt med S-23. Substansen undertrycker den endogena testosteronproduktionen kraftigt — i djurstudier uppmättes komplett suppression av LH och FSH, vilket placerar S-23 i samma kategori som anabola steroider avseende hormonell påverkan. Standard-PCT med Nolvadex (tamoxifen) 20–40 mg per dag i 4 veckor eller Clomid (klomifen) 50–100 mg per dag i 4 veckor är det vanligaste protokollet. Utan PCT riskerar du förlängd hypogonadism med samtliga symptom som följer — trötthet, minskad libido, muskelförlust och depression. Läs mer om PCT och SARM-stackar i vår guide om SARM-stackar 2026.
S-23 biverkningar — vad du riskerar
Biverkningsprofilen för S-23 är den mest aggressiva bland kommersiellt tillgängliga SARM:s och liknar i flera avseenden milda anabola steroider.
Testosteronsuppression är den mest allvarliga biverkningen. I råttstudier orsakade S-23 fullständig suppression av spermatogenesen — spermieproduktionen upphörde helt under behandling. Hos människor rapporterar användare testosteronnivåer på 1–3 nmol/L (normal: 8–30 nmol/L) efter en 8-veckors cykel utan PCT. Denna grad av suppression ger alla klassiska symptom på testosteronbrist.
Andra rapporterade biverkningar inkluderar nattsvettar — ett av de vanligaste klagomålen, sannolikt kopplat till hormonfluktuation och förändrad termoreglering. Många användare beskriver att de vaknar genomblöta flera nätter i rad, särskilt under de första två veckorna.
Levertoxicitet är mildare än med orala anabola steroider (17-alfa-alkylerade), men ALAT- och ASAT-värden stiger mätbart hos de flesta. Blodprover visar typiskt 1,5–2,5 gånger normalvärdet vid doser runt 20 mg per dag — inte alarmerande i sig, men en tydlig signal om att levern belastas. Att begränsa alkoholintaget under cykel och ta leverprotektiva tillskott som TUDCA (250–500 mg/dag) eller NAC (600–1200 mg/dag) rekommenderas i communityn, även om kliniska bevis saknas.
Håravfall hos genetiskt predisponerade är en återkommande rapport, konsistent med den androgena profilen. Minskad HDL-kolesterol med 20–40 % under cykel är dokumenterad i djurstudier och överensstämmer med anekdotiska blodprover från användare. Denna förskjutning i lipidprofilen ökar den kardiovaskulära risken, särskilt vid längre cykler eller upprepade kurer utan tillräcklig återhämtning.
S-23 vs RAD-140 — vilken SARM passar bäst för cutting?
Jämförelsen mellan S-23 och RAD-140 (Testolone) dyker upp i varje SARM-forum. Bägge är starka SARM:s, men deras profiler skiljer sig på viktiga punkter.
RAD-140 ger en starkare anabol effekt relativt sin androgena profil. Det innebär mer muskeltillväxt med färre androgenrelaterade biverkningar (akne, aggression, håravfall). S-23 ger bättre hårdhet, vaskularitet och fettförbränning men med kraftigare hormonell suppression och fler biverkningar.
Återhämtningen efter cykel skiljer sig markant. RAD-140 kräver PCT men suppressionen är generellt mildare — de flesta återhämtar sig inom 4–6 veckor med normaliserade testosteronvärden. S-23 suppression kan ta 6–10 veckor att reversera, även med aggressiv PCT. Blodprover under återhämtningen visar ofta att LH och FSH förblir undertryckta längre efter S-23 jämfört med RAD-140, vilket tyder på en djupare störning av hypotalamus-hypofys-gonad-axeln.
Sarm cutting med S-23 lämpar sig bäst för erfarna användare som redan testat mildare SARM:s och förstår riskerna med hormonell suppression. RAD-140 är det bättre valet för den som vill ha en stark SARM med mer hanterbar biverkningsprofil. Läs vår djupguide om RAD-140 Testolone för en fullständig genomgång. Och om du undrar över den juridiska statusen: kolla in vår artikel om huruvida SARM:s är lagligt i Sverige 2026 innan du fattar något beslut.
